EU nådde en historisk överenskommelse om AI-lagen, som skapar en omfattande rättslig ram för användning och utveckling av AI-teknik.
I denna lag anges olika kategorier för AI-system: oacceptabel risk, hög risk, begränsad risk och minimal eller ingen risk, med olika nivåer av lagstadgad granskning för varje kategori.
AI har funnits i årtionden, men blanda inte ihop det med generativ AI - som OpenAI:s ChatGPT, Metas LLaMA och Googles Bard - som bara har funnits i ungefär ett år.
EU kom först med idén till AI-lagen 2019, långt innan generativ AI ens slog igenom på bred front. Men redan under de senaste månaderna har vi sett språkmodeller som GPT-3 utvecklas till GPT-4V, en multimodal modell som hanterar text och bilder.
I december 2023 bekräftade EU sina revideringar av lagen till följd av explosionen inom generativ AI, som nu är branschens främsta fokus.
Samtidigt får företag som sysslar med generativ AI miljardbelopp i finansiering, både i USA, Europa och Asien och Stillahavsområdet. Regeringarna har sett det värde som AI kan skapa för deras ekonomier, vilket är anledningen till att regleringen i stort sett har varit att "vänta och se" snarare än att vidta strikta åtgärder.
Mätning av respons på AI-lagen
Reaktionerna på AI-lagen har varit blandade, med teknikföretag och tjänstemän från de franska, tyska och italienska regeringarna som talat om att AI-lagen kan vara alltför betungande för branschen.
I juni var över 150 chefer från stora företag som Renault, Heineken, Airbus och Siemens gick samman i ett öppet brev där de uttryckte sin oro över förordningens inverkan på näringslivet.
Jeannette zu Fürstenberg, en av grundarna av La Famiglia VC och en av undertecknarna, menade att AI-lagen skulle kunna få "katastrofala följder för den europeiska konkurrenskraften".
En av de centrala frågorna som tas upp i brevet är den strikta regleringen av generativa AI-system som ChatGPT, Bard och deras europeiska motsvarigheter från startups som Mistral i Frankrike och Aleph Alpha i Tyskland.
Aleph Alpha, som avser att vara pionjär för "suveräna europeiska AI-system", nyligen tog in $500 miljoner i Serie B finansiering i en av Europas största finansieringsrundor. Mistral är värt $2 miljarder trots att det bara anmärkningsvärt nog grundades i maj.
Att näringslivet är emot AI-reglering kommer förstås inte som en överraskning, men det viktiga är att människor är oroliga för tekniken. EU:s primära ansvar, liksom alla regeringars, ligger först och främst hos folket, inte hos företagen.
Vissa opinionsundersökningar tyder på att allmänheten skulle föredra en långsammare takt i AI-utvecklingen och i allmänhet misstror tekniken och dess effekter. Ledande institutioner utanför näringslivet, som t.ex. Ada Lovelace-institutet, anser i allmänhet att rättsakten stöder och skyddar människors rättigheter.
Reaktionerna på akten på X, som är en användbar källa till den allmänna opinionen, om än inte alltför tillförlitlig, är dock blandade. Vissa kommentatorer som svarade direkt på inlägg från EU-tjänstemän hävdade att EU håller på att trassla in sin teknikindustri i ett nät som man själv har skapat.
Deal!#AIAct pic.twitter.com/UwNoqmEHt5
- Thierry Breton (@ThierryBreton) 8 december 2023
I en kommentar till Bretons status sa en person som inte ser AI som riskabelt: "Låt oss äntligen reglera algebra och geometri, det är teknik med hög risk."
Detta beror på att lagen reglerar till synes oskyldiga användningar av AI, till exempel dess användning i matematikuppgifter. En fransk organisation kallas France Digitalesom representerar nystartade teknikföretag i Europa, sade: "Vi krävde att man inte skulle reglera tekniken som sådan, utan reglera användningen av tekniken.
Andra talar om lagens inverkan på innovation: "Kväv innovation genom reglering, så att Europa aldrig kommer att ha en världsledande teknikplattform", säger en person och sammanfattar oron för att EU:s regleringsstrategi skulle kunna hindra dess förmåga att konkurrera på den globala teknikscenen.
du hatar teknik och ekonomisk tillväxt ... ingen tar dig på allvar pic.twitter.com/nAIVInDKse
- Adam Singer (@AdamSinger) 9 december 2023
Frågan om den demokratiska legitimiteten för dessa svepande regleringar tas upp av en annan användare: "Vem har i demokratisk ordning bett er om denna reglering? Sluta låtsas att ni gör saker för att 'skydda' människor." En annan sa: "Ni har just skickat hälften av de europeiska AI/ML-företagen till Storbritannien och USA."
AI-lagen är Europas självmordsbrev till sig självt.
- Pedro Domingos (@pmddomingos) 9 december 2023
Är dessa reaktioner överdrivna, eller innebär AI-lagen i praktiken slutet för den europeiska AI-konkurrenskraften?
EU anser att tidig AI-reglering är nödvändig för både skydd och innovation
Skydda människor från AI, och en väl avrundad, etisk industri kommer att följa - det är lagens breda inställning.
AI:s verkliga risker finns dock, är polariserande. I början av året möttes ChatGPT:s berömmelse av en lavin av rädsla och oro för att AI skulle ta över, med uttalanden från AI-forskningsinstitut som Center for AI Safety (CAIS) som liknade teknikens risker till pandemier och kärnvapenkrig.
AI:s beteende och konnotationer i populärkultur och litteratur lade grunden för denna grogrund för paranoia som började gro i människors medvetande. Från Terminator till maskinerna i The Matrix framställs AI vanligtvis som en stridande kraft som i slutändan vänder sig mot sina skapare när den vet att den kommer att lyckas och hittar ett motiv för att göra det.
Det betyder dock inte att AI:s risker ska avfärdas som en del av populärkulturen och som något som hör hemma i fiktionens värld. Trovärdiga röster inom branschen och vetenskapen i stort är genuint oroade över tekniken.
Två av de tre "AI-gudfäderna" som banade väg för neurala nätverk och djupinlärning - Yoshio Bengio och Geoffrey Hinton - är bekymrade över AI. Den andra, Yann LeCun, tar den motsatta ståndpunktenoch hävdade att AI-utvecklingen är säker och att tekniken inte kommer att leda till destruktiv superintelligens.
När inte ens de som är mest kvalificerade att bedöma AI kan komma överens är det mycket knepigt för lagstiftare utan erfarenhet att agera. AI-reglering kommer sannolikt att ha fel i vissa av sina definitioner och ställningstaganden, eftersom AI-risker inte är lika tydliga som till exempel kärnkraft.
Innebär EU:s AI-lag att den europeiska konkurrensen inom sektorn i praktiken upphör?
Om man jämför EU:s förhållningssätt till AI-industrin med USA:s och Asiens visar det sig att det finns olika regleringsfilosofier och praxis.
USA har gjort framsteg inom AI genom betydande investeringar i forskning och utveckling av AI, där flera federala departement och organisationer som National Science Foundation och Department of Energy spelar nyckelroller. Nyligen har enskilda stater också infört lagstiftning för att hantera skador.
Bidens verkställande order ökade trycket på federala myndigheter att samråda om och lagstifta om tekniken, vilket sannolikt kommer att leda till ett lapptäcke av domänspecifika lagar i motsats till EU:s storskaliga internationella reglering.
Kina, med en teknikindustri som bara överträffas av USA, har i stor utsträckning inriktat regleringen på att upprätthålla regeringens socialistiska värderingar snarare än att skydda människor från risker.
Storbritannien, som är en intressant fallstudie för EU-regleringen efter Brexit, har valt en laissez-faire-strategi liknande den i USA. Hittills har detta inte skapat ett AI-företag i nivå med franska Mistral eller tyska Aleph Alpha, men det kan förändras.
Jämfört med de starka länderna USA och Kina uppvisar EU:s teknikekosystem vissa tydliga utmaningar och underprestationer, särskilt när det gäller marknadsvärde och investeringar i forskning och utveckling.
En analys av McKinsey visar att stora europeiska företag, inklusive företag inom teknikskapande branscher som IKT och läkemedel, var 20% mindre lönsamma, ökade intäkterna 40% långsammare, investerade 8% mindre och spenderade 40% mindre på FoU jämfört med sina motsvarigheter i urvalsstudien mellan 2014 och 2019.
Denna klyfta är särskilt tydlig i teknikskapande branscher. Till exempel inom kvantdatorer finns 50% av de främsta teknikföretagen som investerar i denna teknik i USA, 40% i Kina och inga i EU. På samma sätt tog USA hem 40% av den externa finansieringen inom AI mellan 2015 och 2020, medan Europa endast lyckades med 12%.
Det är dock också viktigt att notera att det europeiska ekosystemet för teknik har visat tecken på robust tillväxt och motståndskraft, särskilt när det gäller riskkapitalinvesteringar.
Under 2021 såg Europa en betydande ökning av riskkapitalinvesteringarmed en årlig tillväxttakt på 143%, vilket överträffade både Nordamerika och Asien. Denna kraftiga ökning drevs av stora intressen från den globala VC-communityn och en ökning av finansiering i sena skeden. Europeiska nystartade företag inom sektorer som fintech och SaaS drog stor nytta av de ökade investeringarna.
Trots dessa positiva trender är det övergripande globala inflytandet från Europas teknikindustri fortfarande relativt begränsat jämfört med USA och Asien. TUSA har fem teknikföretag värderade till över $1 biljonmedan Kinas två största bolag tillsammans var värda mer än det totala värdet av alla europeiska börsnoterade teknikbolag.
Europas då största publika teknikbolag värderades till $163 miljarder, vilket inte ens skulle hamna på topp 10-listan i USA.
Poängen är att det är väldigt lätt för åskådare att kritisera AI-reglering för att hindra EU:s teknikindustri när EU aldrig har kunnat konkurrera med USA. På många sätt är det dock en meningslös jämförelse, eftersom ingen kan konkurrera med USA i BNP-termer. BNP är inte heller det enda mått som vi bör oroa oss för när vi utmålar AI-lagen som "slutet för EU:s konkurrenskraft".
En artikel i Le Monde framhöll EU:s låga BNP per capita, där EU-länder som Frankrike, Tyskland och Italien endast kan jämföras med några av de "fattigare" amerikanska delstaterna. Det står: "Italien ligger strax före Mississippi, den fattigaste av de 50 delstaterna, medan Frankrike ligger mellan Idaho och Arkansas, på 48:e respektive 49:e plats. Tyskland räddar inte ansiktet: Landet ligger mellan Oklahoma och Maine (38:e och 39:e plats)."
Men BNP per capita är verkligen inte allt. Särskilt den förväntade livslängden är en omtvistat ämne i USA, eftersom statistiken generellt visar en kraftig nedgång i hur länge människor lever jämfört med andra utvecklade länder. År 2010 förväntades amerikanska män och kvinnor leva tre år kortare än genomsnittet i EU och fyra eller fem år kortare än genomsnittet i vissa skandinaviska länder, Tyskland, Frankrike och Italien.
Om man gör en ekonomisk jämförelse kommer EU i slutändan aldrig att kunna konkurrera med USA, men sambandet mellan ekonomisk utveckling och befolkningens välbefinnande är inte linjärt.
Att föreslå att AI-lagen kommer att försämra människors liv genom att urholka konkurrenskraften i AI-industrin ger inte sin rättvisa andel uppmärksamhet åt dess andra effekter.
Lagen innebär t.ex. att viktiga regler om upphovsrätt införs, vilket förhoppningsvis kommer att begränsa AI-företagens oseriösa användning av människors immateriella rättigheter. Den förhindrar också viss användning av AI-driven ansiktsigenkänning, social poängsättning och beteendeanalys.
Försämrad konkurrenskraft är kanske mer omedelbart påtaglig än regleringens fördelar, som än så länge är hypotetiska och omtvistade.
Man skulle kunna hävda att AI-lagens potentiella fördelar för människors välbefinnande på bekostnad av ekonomisk tillväxt är ett smart byte.
En balansgång
Trots kritiken sätter EU ofta upp regleringsstandarder, som i fallet med den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR).
Även om GDPR har kritiserats för att gynna etablerade teknikföretag framför nystartade företag och för att inte direkt främja EU:s tekniksektor, har den de facto blivit en internationell standard för dataskydd och påverkat den globala regleringspraxisen.
Även om EU kanske inte är den perfekta tillsynsmyndigheten för AI, är det för närvarande den mest proaktiva och systematiska på detta område.
I USA är den federala regleringen av AI begränsad, och Biden-administrationen fokuserar mer på vägledning än på bindande lagar. Därför tycker teknikföretag ofta att EU:s strategi är mer förutsägbar, trots dess byråkrati.
EU:s arbete kommer sannolikt att fungera som en referenspunkt för andra regeringar som utvecklar AI-regleringar.
Med AI:s omvälvande potential är systematiska regler avgörande - men det betyder inte att innovation och utveckling med öppen källkod undertrycks - och EU har först försökt att hantera denna känsliga och svårlösta uppgift.
Det är ett tappert försök, och vem vet, det kanske skyddar EU-medborgarna från de värsta effekterna av AI som ännu inte har kommit. Eller så kan det leda till att EU offrar sin AI-industri till praktiskt taget ingen nytta. För närvarande är allt en fråga om åsikt.
